Klockan ringde 5.30 även denna morgon, vi skulle tillbaka till stranden som vi hade sett på avstånd dagen innan. Det såg ut att bli en fin soluppgång så jag kravlade ur sovsäcken, drog på mig kläderna och körde bort till stranden. Vid parkering blir man varnad om ”sneaker waves”, en typ av våg som från ingenstans sköljer över stranden och slukar allt i dess väg. Flertalet turister har misst livet bara de senaste åren och hade jag varit påläst sedan tidigare så hade jag varit mer uppmärksam på stranden. Istället var jag förstummad över den vackra miljön. Stranden är en av de mest unika stränder i världen, med sand från lava som runnit ned i havet och kylts ned. Intill stranden ligger berget Reynisfjell med grottan Hálsanefshellir och dess perfekt symmetriska stenkolumner, formade av stelnad lava. Klipporna i havet är enligt sägen två troll som drog in skepp för att få dem att gå på grund, men som inte hann undan dagsljuset och stelnade.